För Italiens äldsta arkitektur, se etrusker (Arkitektur), romersk arkitektur och fornkristen

(11 av 14 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Det romanska skedet

Under 1000- och 1100-talen fick den fornkristna basilikan förnyad aktualitet. Liksom förut byggdes basilikorna med eller utan transept och så gott som alltid med absid. Där transept förekom byggdes vanligen en kupol över korsmitten, vilket blev inledningen till en lång tradition i europeisk kyrkoarkitektur. Vid sidan om denna huvudströmning i Italiens romanska kyrkobyggande uppfördes San Marco i Venedig som en bysantinsk kyrka på korsformad plan, dvs. med kupol över

(69 av 486 ord)

Högmedeltiden

Under 1200- och 1300-talen nåddes Italien av strömningar från gotikens Frankrike. På kyrkoarkitekturens område tog man emellertid inte till sig den gotiska stilen. Den enda kyrka som blev konsekvent gotisk – dock med undantag för västfasaden

(36 av 255 ord)

Renässansen

Med 1400-talet och renässansen skapades i italienska städer en arkitektur som blev bestämmande för hela Europas fortsatta byggnadsutveckling. Den innebar bl.a. en avsiktlig återknytning till inhemska, klassiska källor. Visionen av antikens byggnadskonst förenades med en ny kunskapstradition, som förkroppsligades i en ny typ av yrkesman: den från byggnadshantverket åtskilde arkitekten. Teoretiskt grundades renässansarkitektens kunskap framför allt på den bevarade romerska arkitekturläran, Vitruvius ”De architectura”, och så småningom också på allt fler nya läroskrifter. Praktiskt blev en fundamental erfarenhet den växande

(80 av 927 ord)

Barocken

Under årtiondena kring 1600-talets mitt, under påvarna Urban VIII, Innocentius X och Alexander VII, skapades i Rom en arkitektur av mjukare geometri och rikare spel av rörelseriktningar. Två rivaliserande arkitekter, Gianlorenzo Bernini och Francesco Borromini, skapade med sina olikartade personligheter spännvidden

(41 av 291 ord)

Nyklassicism och 1800-tal

En grandios slutpunkt i Italiens barockarkitektur utgör Luigi Vanvitellis kungliga palats i Caserta utanför Neapel, påbörjat 1752. Med axial och rätvinklig stramhet fullföljs här också den monarkiska palatstraditionen, där

(29 av 205 ord)

1900- och 2000-talen

Italiens moderna arkitektur präglas av mötet mellan å ena sidan influenser från den internationella modernismen och å andra sidan ett starkt medvetande om det egna arvet från antik, renässans och barock. Det historiska arvet gör sig påmint under hela första hälften av seklet, och även under den senare hälften springer den mest vitala italienska arkitekturen fram ur brytningen mellan historia och modernism. Så var vid seklets början italiensk jugend – kallad liberty eller stile floreale – inte lika renodlat organisk

(80 av 719 ord)

Medverkande

  • Johan Mårtelius
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Thomas Hellquist
  • Torkel Eriksson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Arkitektur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italien/arkitektur