Fascisterna (se fascism) hade haft ringa framgång i valet 1921 men hade i gengäld organiserat halvmilitära grupper, arditi, som gick till angrepp mot strejkande arbetare och kommunistiska möten. De parlamentariska partierna var oförmögna att enas inför hotet från Benito Mussolini och hans snabbt växande rörelse. Liksom kung Viktor Emanuel III föll de undan för det öppna våld som fascisterna 28 oktober 1922 visade genom att med vapen i hand tåga mot Rom. Ett par dagar senare fick Mussolini uppdraget att

(80 av 664 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Bengt Ankarloo
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Den fascistiska eran (1922–45). http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/italien/historia/den-fascistiska-eran-1922-45