Johan Sebastian Welhaven debuterade med Norges Dæmring (1834), en samling sonetter med kritik mot det rådande kulturklimatet. Welhaven anknöt till tysk nyklassicism och till J.L. Heibergs estetiska teorier. Han ställde sig i spetsen för en grupp studenter, ”intelligenspartiet”, som utgjorde en motvikt till den nationellt orienterade Wergeland, vars författarskap Welhaven kritiserade.