Johan Oxenstierna inledde 1682 en mer än fyrtioårig utlandsvistelse. Som författare av aforismer och moraliska essäer vann han europeisk ryktbarhet, översattes till många olika språk och fick tillnamnet ”Nordens Montaigne”. Hans reflexioner präglas ofta av en pessimistisk grundton. De samlades bl.a. i Re­cueil de pensées (1–5, 1720–22; ”Tankar”) och