Johannes XXIII verkade som påvlig diplomat under 1920-talet och utsågs till patriark av Venedig 1953. Han sammankallade Andra Vatikankonciliet 1959 och ledde också konciliet under dess första session 1962–63. Johannes XXIII:s betydelse låg i hans envetna uppmaning till kyrkan att vara med i tiden (aggiornamento), en radikal omsvängning