Förutsättningar för judendomens framväxt skapades inom prästerliga och profetiska rörelser i det gamla Israel under tiden före Jerusalems förstöring 587 f.Kr. och den babyloniska fångenskapen (exilen). Den främsta folkledaren i äldsta tid var Mose. Enligt traditionen lät han israelitiska stammar möta förfädernas Gud under namnet JHWH (YHWH). Mirakulöst ledde Mose dem ut ur Egypten (se uttåget ur Egypten), genom ökenområdena mot Kanaan (jämför ökenvandringen). På Sinai berg mottog han uppenbarelser. Kring dessa uppenbarelser, som i början traderades i muntlig form,

(80 av 1657 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Tryggve Kronholm
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/judendom/historia