Juhani Siljos första, okonstlat ”djupandliga” diktsamling (1910) väckte ingen uppmärksamhet, men de panteistiskt färgade, personligt rannsakande samlingarna Maan puoleen (’Mot jorden’, 1914) och den postumt utgivna Selvään veteen (’Mot öppet vatten’, 1919) tillhör de betydande prestationerna i finsk lyrik.