G. var under andra kejsardömet en av ledarna för den republikanska oppositionen och blev efter Napoleon III:s fall talman i nationalförsamlingen. Vid regimskiftet 1879 efterträdde han marskalk MacMahon som president. I detta ämbete motarbetade han de rådande tyskfientliga och kolonialistiska stämningarna och stödde sina regeringschefer mot starka ministrar som Léon Gambetta