Jules Renards mest berömda romaner är L’Écornifleur (’Snyltgästen’, 1892) och den självbiografiska barndomsskildringen Poil de Carotte (1894; ”Rödtott”), som dramatiserades 1900 och blev en stor succé. Renard var naturalist, men han hade en egen litterär teknik, som bestod i en kombination av ironi och ömhet, av exakta, ibland grymma