Efter fil.kand.-examen i Uppsala 1911 blev E. folkhögskollärare. Sina främsta insatser inom nykterhetsrörelsen och folkbildningsområdet gjorde han som riksstudieledare för NTO 1914–27, redaktör för nykterhetstidskriften Ariel 1922–36 och rektor för Wendelsbergs folkhögskola 1928–47. E. utgav bl.a. Folkrörelsernas studiehandbok (1944).