Shindos andra långfilm var Hiroshimas barn (1952), om atomkrigets efterverkningar. Den nakna ön (1960) skildrar osminkat och utan dialog en bondefamiljs karga livsvillkor. Shindos typiska teman, människans grymhet, överlevnadsförmåga och sexualitet, har ofta klätts i ett virtuost, brutalt realistiskt bildspråk, såsom i Gropen (1964).