Även om mycket i den karolingiska renässansen grep tillbaka till antiken var den främst en kyrkligt dominerad rörelse, utgående från kloster och hovet, dit lärda män, som Alkuin, knöts. Den karolingiska renässansen yttrade sig bl.a. i historieskrivning (Paulus Diaconus, Einhard), karolingisk skrift, karolingisk konst och arkitektur, teologi och en utbildningsreform med latinundervisning.