karta
karta (latin chaʹrta ’papper (som skrivmateriel)’, ’skrift’, av grekiska chaʹrtēs ’papyrusblad’, ’skrift’, troligen ett ord av egyptiskt ursprung), avbildning av
(20 av 141 ord)Olika typer av kartor
Kartor brukar indelas i ekonomiska, topografiska och tematiska kartor. En ekonomisk karta visar markanvändning och ägogränser. Topografiska kartor avbildar terräng, vägnät, bebyggelse etc. i sådan skala att man kan
(29 av 203 ord)Historik: allmänt
Kartografiska medel att beskriva land- eller havsområden är kända från olika kulturer. Från öar i Oceanien finns s.k. ribbkartor, vilka är montage av vass- eller träribbor, på vilka fastsatta snäckskal markerar olika öar i förhållande till havsströmmarna. Från eskimåernas kultur finns kustkartor snidade i trä.
De äldsta kända kartorna finns på lerskärvor från Mesopotamien (ca 2300–2100 f.Kr.). Även i Kina har kartografin mycket gamla anor. I Europa började kartor tryckas under 1400-talet. Länge gjordes flertalet kartor som kopparstick, ofta färglagda
(80 av 615 ord)Historik: tematiska kartor
Edmond Halleys karta över den magnetiska missvisningen från 1701 är en av de tidigaste
(14 av 98 ord)Historik: svenska kartor
Norden avbildades av Claudius Clavus på 1420-talet (återgiven i en Ptolemaiosutgåva 1482). Olaus Magnus stora ”Carta marina” (1539) var redan mycket bättre (se bild Carta marina). Anders Bure kartlade området mot
(31 av 217 ord)