Kilikien var under antiken delat i två topografiska regioner: i väster det ”bergiga Kilikien” (Cilicia tracheia eller aspera), i öster det ”platta Kilikien” (Cilicia pedias eller campestris). Gräns mellan områdena var floden Lamas (nuvarande Limonlu çay). Östregionen, som redan i förhistorisk tid var säte