kilskrift, främreorientalisk ord- och stavelseskrift, skriven med kilformade tecken, ofta på

(11 av 17 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia och geografisk spridning

Omkring 3200 f.Kr. uppkom i det sumeriska området i södra Mesopotamien en bildskrift, som snart utvecklades till kilskrift. Ett förstadium var de små lerfigurer som under en lång del av den neolitiska perioden hade använts för dokumentation inom handel och administration. Ett antal små figurer som avbildade de objekt man hanterade inneslöts i ett lerhölje, som försågs med sigill. Ca 3200 f.Kr.

(62 av 439 ord)

Skrivmaterial: lertavlor och monument

Vanligen skrev man kilskriften på lertavlor. Dessa var ofta 5–10 cm höga, men för längre texter kunde de vara betydligt större. I den

(23 av 152 ord)

Skrivare, skolor, arkiv och bibliotek

Kilskrift skrevs av skrivare utbildade i fleråriga skolor. Dråpliga berättelser finns om

(12 av 83 ord)

Logogram och stavelser

Den utvecklade kilskriften bestod av ca 600 tecken. (Under den allra äldsta tiden kunde några tusen tecken förekomma.) Dessa kunde antingen användas som

(23 av 159 ord)

Dechiffrering

Under 1770-talet blev kopior av persiska kungars inskrifter, avfattade på fornpersiska, babyloniska och elamitiska, kända i Europa. Redan 1802 hade

(20 av 136 ord)

Medverkande

  • Olof Pedersén

Litteraturanvisning

I.J. Gelb, A Study of Writing ( 2:a upplagan 1974);
R. Labat, Manuel d’épigraphie Akkadienne ( 6:e upplagan 1988);
C.B.F. Walker, Cuneiform ( 1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kilskrift. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kilskrift