I en rad stumfilmer visade Vidor upp en högt uppdriven formell medvetenhet, parad med en varm medkänsla, t.ex. i antikrigsfilmen Den stora paraden (1925) och En av de många (1928), en film om manschettproletariatet. Efter ljudfilmens genombrott fortsatte han att göra personligt präglade filmer, som den samhällskritiska och