Innan högmedeltidens medicinska fakulteter grundades var klostren de främsta förmedlarna av medicinska kunskaper från Bysans och araberna till Europa. Många munkar var aktiva läkare. Till klostermedicinen hörde odling av läkeväxter och kunskap om deras användning (jämför Hildegard av Bingen) men också kirurgi och diagnostik. Varje kloster var utrustat med plats för att