kombinatorik
kombinatoriʹk, gren av matematiken som huvudsakligen behandlar egenskaper hos ändliga mängder. Kombinatorik var från början en del av sannolikhetsläran, där ett gemensamt urproblem var att beräkna sannolikheten för olika utfall vid tärningsspel. Dessa problem krävde resonemang dels om sannolikhet, dels om antal kombinationer av tärningsslag som gav vissa utfall (t.ex. en konstant summa). Bland pionjärerna inom dessa områden kan nämnas Pascal, Fermat, Leibniz, Euler och bröderna Bernoulli.
Under senare delen av 1900-talet utvecklades kombinatoriken
(74 av 525 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
K. Dahl,
Den fantastiska matematiken (
1991);
M. Hall,
Combinatorial Theory (
1986);
G. Polya m.fl.,
Notes on Introductory Combinatorics (
1983);
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kombinatorik.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kombinatorik