Via animerade filmer följda av satiriska vardagskomedier under 1950-talet utvecklades Ichikawa till en av japansk films främsta bildskapare. Hans förkärlek för samhällskritiska teman avsatte två kraftfulla antikrigsfilmer som uppmärksammats i väst: Den burmesiska harpan (1956; ny version 1985) och Det grymma kriget (1959).