konjugation
konjugation (latin coniugaʹtio ’förbindelse’, även: ’konjugation’ (som grammatisk term), av coʹniugo ’förena’, ’para ihop’, av con-, se kon-, och iuʹgum ’ok’), verbets böjning i tempus, modus, diates (passiv–aktiv), person, numerus; även beteckning för verbets olika böjningsklasser.
I svenskan och andra germanska språk skiljer man mellan stark och svag konjugation (böjning). Den starka konjugationen utmärks av att imperfekt saknar tempusändelse och av att stamstavelsen ofta har olika vokal i olika verbformer (springa–sprang–sprungit). Den starka konjugationens verb vidareindelas efter serien av vokaler i stamstavelsen (t.ex. bita–bet–bitit,
Information om artikeln
Källangivelse