Inom den framväxande musikkritiken blev ”konst” ett varumärke för musik av speciell kvalitet. Förvandlingen av begreppet ”populär” – från en positiv egenskap, att nå lyssnarna, till en negativ egenskap, att anpassa sig efter rådande breda musiksmak – förstärkte föreställningen om en särskild konstmusik som stod i motsatsställning till ”populär musik”.