I likhet med andra ämbetsmannalängder (över t.ex. konsuler, påvar, biskopar, lagmän) torde kungalängderna ha vuxit fram ur behovet av att kunna tidfästa händelser av olika slag. I sin enklaste form framträder de som rena namnuppräkningar men kan också utökas med personkarakteristiker eller svälla ut till mer eller mindre utförliga krönikeframställningar