Stavelseantalet i de åttaradiga stroferna är strängt reglerat: i udda rader 3, i jämna 4. Versmåttet uppträder först i den ryktbara genealogiska dikten ”Ynglingatal” (i slutet av 800-talet), sedan bl.a. i Egill Skalla-Grímssons ”Sonatorrek” (900-talet).