landskapssigill
landskapssigill, benämning på en medeltida typ av sigill använt i det svenska riket till besegling av skrivelser från en provinsiell menighet till högre instans; dåtida benämning var latin sigiʹllum teʹrrae.
Det kunde gälla överenskommelser mellan menigheter och ärkebiskopen, klago- och besvärsskrivelser etc. På riksdagshandlingar förekom sigillen sista gången 1682. De hade rund form; diametern varierade från 82 mm till 35 mm eller i några fall ännu mindre. Sigillbildernas motiv var som regel bruksföremål (armborst, yxa, pilar); även bokstavssigill förekom liksom helgonbilder i
Information om artikeln
Källangivelse