latinsk rätt
latinsk rätt, ius Latii, en form av begränsat romerskt medborgarskap, första gången tillämpad på vissa städer i Latium efter det latinska förbundets upplösning 338 f.Kr., sedan utbredd över den italiska halvön, tills alla dess invånare gavs fullständigt medborgarskap 89 f.Kr.
Den latinska rätten gav italiker rätt att gifta sig med romare och driva handel (sluta giltiga avtal) med dem, liksom att flytta till Rom; den gav däremot inte någon rösträtt där.
Information om artikeln
Källangivelse