Lauri Viita debuterade med en språkligt virtuos diktsamling, Betonimylläri (’Betongblandaren’, 1947). I den delvis självbiografiska romanen Moreeni (1950; ”Morän”) skildrade han en pojkes mognadsprocess i arbetarsamhället Pispala utanför Tammerfors mot bakgrunden av socialismens utbredning och inbördeskriget 1918.