legat
legaʹt (latin legaʹtus ’sändebud’, ’ståthållare’, ’befälhavare’, av leʹgo ’skicka som sändebud’, ’utnämna’, ’förordna’), i antikens Rom ursprungligen ett statligt sändebud, medlem av en legation.
Efter andra puniska kriget (218–201 f.Kr.) användes ordet också om en fältherres olika ställföreträdare, särskilt så av Caesar, och från och med Augustus benämndes en legionsbefälhavare legatus legionis. Provinser som direkt underställdes kejsaren styrdes av en legatus Augusti pro praetore (’kejsarens sändebud i praetors ställe’).
Information om artikeln
Källangivelse