Leonid Leonov blev en av 1920-talets främsta skildrare av brytningen mellan gammalt och nytt i det framväxande sovjetsamhället med verk som Grävsvinen (1924, ej i svensk översättning) och Gräshopporna (1930). Med romanen Tjuven (1927, omarbetad 1959) visade sig Leonov som en sovjetstatens Dostojevskij; hans psykologiska realism avslöjar hela kaoset