Larsson var son till en bonderiksdagsman, talade dalmål och bar alltid leksandsdräkt. Han anslöt sig självklart till Lantmannapartiet, vars motvilja mot militärbördor, grundskatter och ”onödiga” statsutgifter han delade. Larsson kände en instinktiv ovilja mot allt främmande och utländskt, vilket snarare än personliga intressen drev honom till en protektionistisk ståndpunkt och