Kemolitotrofi är förmågan att utnyttja kemiska ämnen som energikälla och oorganiska ämnen som reduktionsmedel vid syntesen av cellmaterial. I dag finns kemolitotrofi endast hos bakterier.

Teorin om den kemolitotrofa urcellen bygger på att livet började i en varm miljö, där de oorganiska ämnena svavel, järn och vätgas tjänade som energikällor och koldioxid som kolkälla, och på att urcellen redan från början själv kunde tillverka huvuddelen av de ämnen den behövde för sin levnad. Koldioxid, svavel, vätgas och andra oorganiska föreningar

(80 av 573 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Källangivelse
Nationalencyklopedin, Den kemolitotrofa urcellen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/livets-uppkomst/den-kemolitotrofa-urcellen