Dess geografiska omfattning medgav som regel att en enda central kunde leda all insats mot ett anfallande flygföretag. Närliggande luftförsvarssektorer hade sambandssystem som medgav informationsöverföring dem emellan. Flygplanens allt bättre prestanda krävde successivt allt större sektorer. Antalet luftförsvarssektorer i Sverige minskades därför 1993 från drygt tio till tre.