Vid sidan av Börries von Münchhausen och Agnes Miegel gäller Lulu von Strauss und Torney – till exempel med Neue Balladen und Lieder (1907; ”Nya sånger och ballader”) – som en av de mest betydande tyska balladdiktarna under 1900-talet. I sina romaner och noveller föregrep hon Blut und Boden-litteraturen.