Vid krigsutbrottet 1914 var S. chef för ostasieneskadern. Han blev känd för segern vid Coronel 1 november samma år för att bara en dryg månad senare (8 december) möta sitt öde vid Falklandsöarna, där eskadern sköts i sank och S. – med två söner – följde sitt flaggskepp i djupet.