För många av den tidiga psykologins förgrundsgestalter (Wundt, James, Külpe) var medvetandets subjektiva aspekter av självklart primärt intresse. Den metod man använde för att studera psykiska processer som minne, varseblivning och tänkande var systematisk introspektion, dvs. själviakttagelse. Metoden mötte växande kritik på grund av sin subjektiva och osäkra karaktär. Kritiken kulminerade i behaviorismen, som även ifrågasatte om psykologin över huvud taget skulle syssla med medvetandet; i stället skulle man ägna sig åt sådant som kan studeras med objektiv metodik, nämligen

(80 av 583 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Helge Malmgren
  • Sven G. Carlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Medvetandeproblemet i psykologi och filosofi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/medvetande/medvetandeproblemet-i-psykologi-och-filosofi