Molnen brukar indelas i tio huvudmolnslag (molnsläkten) baserade dels på om de är konvektiva eller stratiforma, dels på

(18 av 125 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Låga moln

Cumulus (Cu), stackmoln, är konvektiva moln. Deras utseende påminner om blomkålshuvuden med plana undersidor och konturerna är skarpa, vilket beror på att molnet helt består av vattendroppar. De små cumulusmoln som först bildas då konvektionen kommer i gång kan, om förutsättningarna är gynnsamma, växa till flera kilometers höjd. I andra fall förblir molnen endast några hundra meter tjocka och kallas vackertvädersmoln eller vackertväderscumulus.

image/jpeg
(63 av 448 ord)

Medelhöga moln

Altostratus (As), skiktmoln, består av både vattendroppar och iskristaller och är ett jämnt, stratiformt molntäcke, ofta utan synlig struktur. Det förekommer i samband med fronter och dess tjocklek varierar med avståndet till frontens skärning med jordytan. Längst från fronten är molntäcket så tunt att solen eller månen lyser igenom. Då markfronten närmar sig

(53 av 373 ord)

Höga moln

Cirrus (Ci), fjädermoln, är, liksom övriga höga moln, ett ismoln och består helt av iskristaller. Cirrus har formen av trådar, strimmor eller diffusa vita flak. Ibland kan strimmorna vara böjda

(30 av 208 ord)

Medverkande

  • Ulla Hammarstrand
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Molnslag. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/moln/molnslag