Nedslagen har i många fall initierat vulkanisk aktivitet i form av lavaflöden. Vissa kraterbottnar, till exempel i Alphonsus, uppvisar särskilt tydliga spår av vulkanism och är säte för tillfälliga ljusfenomen, som tros vittna om gasläckage från månens inre. Månhaven inrymmer dock de flesta vulkaniska formationerna, till exempel bladlika lavaflödesfronter, rännor som är kollapsade lavatunnlar, domer och vulkankratrar. Även förkastningar och gravsänkor finns som vittnar om rörelser i månskorpan. De stora nedslagssänkorna omges av koncentriska randberg som kan vara flera tusen

(80 av 687 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Björn Davidsson
  • Hans Rickman
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Månens geologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/månen/månens-geologi