I sin genombrottsberättelse, En vecka som alla andra (1969), skildrar Baranskaja den moderna sovjetkvinnan, sliten mellan arbete och familj. Den möttes av snäv kritik men gav i utlandet Baranskaja ett visst rykte som feministisk banerförare. Till sovjetiskt vardagsliv återvände hon i flera noveller på 1970-talet med nykter känsla för