I språkhistorien tillämpas följande periodindelning: fornnederländska 400–1100, medelnederländska 1100–1500 och modern nederländska sedan 1500. Från tiden före 1100 saknas sammanhängande texter, delvis beroende på vikingarnas härjningar under 800–1000-talen, då många kloster brändes. Gamla ortnamn, personnamn och fornnederländska ordförklaringar i latinska texter har dock kunnat studeras.

Övergången från fornnederländska till medelnederländska kännetecknas bl.a. av att fullvokaler i obetonade stavelser reduceras till e [ə] (vogala ’fåglar’ blir vogele) och att th [θ] övergår till d. Perioden uppvisar litterära och vetenskapliga verk samt

(80 av 750 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ingrid Wikén Bonde
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nederländska/historia