neurofilosofi, analytisk-filosofisk disciplin, inom vilken förhållandet mellan medvetandet och hjärnan studeras.

Studier om förhållandet mellan medvetandet och hjärnan, eller som det kallades förr i tiden, själen och kroppen, går tillbaka till det antika Grekland, inte minst genom Hippokrates (460–370 f.Kr.). Den moderna neurofilosofin uppkom inte förrän under mitten av 1980-talet. Anledningen var framför allt att neurologerna fick instrument (tomografi) som gjorde det möjligt att skanna och avbilda hjärnan

(68 av 482 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Anne Runehov

Litteraturanvisning

Patricia Churchland, Brain-Wise: Studies in Neurophilosophy (2002);
Anne Runehov, Sacred or Neural? The Potential of Neuroscience to Explain Religious Experience (2007).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, neurofilosofi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/neurofilosofi