Nils Kjær tillhör de främsta och mest stilsäkra essäisterna i norsk litteratur. I sina Holberginspirerade epistlar, Smaa epistler (1908), Nye epistler (1912) och Svundne somre (1920) förenar han spotsk ironi och kulturpessimism med älskvärd humor, finstämd naturkänsla och epikureisk livshållning. Samtidens okritiska entusiasm för innovationer och stora ord