novus homo
noʹvus hoʹmo (lat., egentligen ’ny man’), i den romerska republiken benämning på en politisk uppkomling, emellanåt använd om en person som genom att bekläda ett lägre statsämbete (t.ex. quaestor) vunnit säte i senaten som den förste av sin släktgren, men framför allt om den som utan att tillhöra nobiliteten (jämför nobiles) lyckats bli konsul.
Karriär från icke-senatorisk riddarsläkt direkt till konsulatet är känd i endast femton fall under tiden 366–63 f.Kr. Framstående novi homines var bl.a. Cato d.ä., Marius och Cicero.
Information om artikeln
Källangivelse