Här behandlas de ur historiska källor kända odlingssystemen i norra och västra Europa, det vill säga i första hand ensäde, tvåsäde och tresäde.

Grunden till ensäde, tvåsäde och tresäde tycks ha lagts under

(33 av 234 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Gärdesindelning, rotation och växtföljd

Ett odlingssystem bestod av en viss gärdesindelning (åkerns indelning i separat inhägnade

(12 av 84 ord)

Ensädesbruk

Före den agrara revolutionen på 1800-talet fanns i stort sett bara kreaturens gödsel, en lämplig växtföljd och träda att tillgå för att upprätthålla åkermarkens avkastningsförmåga. Boskapsskötseln var därmed av grundläggande betydelse för spannmålsodlingen. Tillgången till ängs- och betesmarker, som via boskapen och dess gödsel fungerade som näringsämnesexportörer till åkern, hade således stor

(52 av 369 ord)

Tvåsädesbruk

Tvåsädesbruket i Sverige var en till stora delar östsvensk företeelse och hade, åtminstone

(13 av 92 ord)

Tresädesbruk

Tecken på odlingssystem med treårig rotation, två års odling följd av ett års träda, börjar framträda på den europeiska kontinenten under

(21 av 149 ord)

Odlingssystem efter antal gärden

Ibland beskrivs odlingssystemen utifrån det antal gärden åkern var uppdelad i, men gärdesindelningen säger långt ifrån

(16 av 110 ord)

Medverkande

  • Lage Rosengren
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historiska odlingssystem. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/odlingssystem/historiska-odlingssystem