Olav Engelbrektsson spelade under halvtannat årtionde en ledande roll i norsk politik. Han sökte hävda sitt lands oberoende gentemot Danmark och tog därvid ställning för den landsflyktige Kristian II mot Fredrik I; bl.a. stödde han den förres restaurationsförsök via Norge 1531. Som svuren fiende till lutherdomen tog Olav Engelbrektsson under grevefejden (1534–36)