oratorium
oratorium (senlatin, ’bönhus’, ’bönsal’, av latin oʹro ’tala’, ’be’), musikdramatiskt verk, i regel till andlig text, för röster (solo och kör) med instrument. Oratoriet är icke-sceniskt och icke-liturgiskt. Benämningen avspeglar formens ursprung. I motreformationens Italien hölls under senare delen av 1500-talet andliga sammankomster i särskilda bönesalar. Vid
(47 av 333 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
H.E. Smither,
A History of the Oratorio 1–3 (
1977–87).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
oratorium.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/oratorium