Domínguez hörde på 1930-talet till surrealistgruppen på Kanarieöarna, men var huvudsakligen verksam i Paris. Han arbetade med surrealismens automatiska och slumpmässiga uttryckssätt lika väl som med minutiösa återgivningar av drömlika scenerier och med bisarra objekt. Domínguez utvecklade bl.a. dekalkomanin (se dekal). Hans bildskapande styrdes av vad han själv kallade ”törsten