Otto Manninens berömmelse vilade under hans livstid huvudsakligen på mästerliga översättningar av klassiker som Homeros, Runeberg med flera, men hans fyra diktsamlingar Säkeitä (’Verser’, 1–2, 1905–10), Virrantyven (’Lugnvatten’, 1925) och Matkamies (’Färdman’, 1938) har med tiden kommit att framstå som en av den finska lyrikens lödigaste prestationer.