D. blev professor i barnpsykologi i Bryssel 1920, i pedagogisk hygien och medicinsk pedagogik 1921. Han utvecklade en metodik grundad bl.a. på globalisation, barnets benägenhet att uppfatta lärostoffet i meningsfulla enheter. Mest känd blev den s.k. globala läsmetoden vid läsinlärning (se global läsmetod).