paleoeskimåer
paʹleoeskimåer, benämning på de jägarpopulationer som från ca 2000 f.Kr. utbredde sig från Beringssundsregionen mot Alaska, norra Kanada och Grönland.
Deras redskapsinventarium inbegrep bl.a. pil och båge, harpuner och späcklampor. De bar välsydda kläder och medförde hundar, och deras flintredskap har gett upphov till samlingsbenämningen small tool tradition (”småredskapstraditionen”) på förhistoriska kulturgrupper i Alaska och östra Arktis, t.ex. nortonkulturen. Neoeskimåer kallas ibland inuiternas närmaste förfäder, bärarna av thulekulturen
Information om artikeln
Källangivelse