Den latinska skriften genomgick från äldsta tid fram till omkring andra hälften av 200-talet e.Kr. en allmän utveckling från majuskelskrift till minuskelskrift. På kursivskriftens (bruksskriftens) område var utvecklingen tvådelad. Den s.k. äldre romerska kursivskriften, som var officiell skrift, behöll i princip den ursprungliga utformningen med bokstäverna åtskilda och avskildes alltmer från den spontana skriftutvecklingen. Denna förlöpte till en början i den privata skriften, skriven av det bildade skiktet, men under första århundradet e.Kr. tillkom en enklare skrift, ”folkskriften”, som utgick

(80 av 763 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Jan-Olof Tjäder
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Den latinska skriftens utveckling. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/paleografi/den-latinska-skriftens-utveckling