parodontium
parodoʹntium (nylatin, av para- och grekiska odous [ɔdu:ʹs], genitiv odoʹntos, ’tand’), periodontium, de vävnader som håller tandroten i käkbenets hålrum (alveoler).
Parodontium består av rothinnan, dvs. de bindvävstrådar som kopplar tanden till benet, vidare rotcementet, som är det ytlager på tandroten i vilket rothinnetrådarna fäster, och tandköttet (gingiva). Rothinnans trådar bildar ett upphängningssystem, som gör att tryck på tanden överförs som dragpåkänning i käkbenet. Sjukdomar i parodontiet ger tandlossning.
Information om artikeln
Källangivelse